Haft problem med ångest så långt som jag kan minnas. förstod det inte då när jag var liten/barn men nu i efter hand förstår jag att det var ångest jag hade. Känslan av att inte vilja något, klump i halsen, nära till gråt, skräck...

Allt brast när jag blrjade gymnasiet. Det var då den första riktiga hemska panikattacken kom. Kunde inte fokusera på en uppgift, något som jag gjort förut, något som egentligen är så enkelt. Då fick jag panik och kunde inte påbörja den praktiska uppgiften som jag blivit tilldelad. Fick tårar i ögonen och blev rädd, förstod inte vad som hände. Blrjade gråta och gick ut med en klasskamrat som sa att jag kanske hade en panikattack? 

En panikattack?? Vad ör det tänkte jag. Aldrig hört ordet förut. Jag åkte hem och kände bsra JAG vill inte, jag vill inte! Vad jag inte ville, visste jag inte, hade bara en NEJ känsla i hela kroppen.